Östbo/Västbo träningsgrupp för Wachtelhundar i Småland: Träningsgruppen i Fredskogs vildsvinshägn 19 september 2010

Söndagen den 19 september begav sig träningsgruppen till Fredskog utanför skånska Bjärnum för att testa våra hundar i deras vildsvinshägn. 10 hundar från vår träningsgrupp var med (Munter, Essie, Brill, Tom, Selma, Ceasar, Bea, Exi, Love och Boston). Ytterligare tre wachtlar från länet anslöt (Alice, Plutt och Maja).

Dagen bjöd på skönt septemberväder med härligt frisk luft och sol. Många av hundarna hade hela sin familj med sig, vilket bidrog till mycket god stämning bland både hundar, vuxna och barn.

Efter att vi samlats på gårdsplanen och fått träffa instruktören Anders Lindholm delade vi upp oss i två grupper, utifrån den erfarenhet hundarna hade av vildsvin sedan tidigare. Den ena gruppen bestod av de hundar som inte haft kontakt med vildsvin tidigare och de begav sig till hägn 1, ”nybörjarhägnet”.

I nybörjarhägnet finns det grisar som är vana vid hundar, vilket innebär att de inte rusar iväg i första taget. De tar det väldigt lugnt och låter hundarna skälla på dem en god stund innan de eventuellt ”går loss”. Vegetationen i detta hägn är gles och hundarna har lätt för att hitta vart grisarna står. Riktigt ihärdiga hundar lyckas dock få igång även dessa grisar, vilket några av hundarna lyckades riktigt bra med. Den hund som utmärkte sig genom att vara riktigt energisk var hunden Plutt. Enligt instruktören Anders är det endast en hund av femhundra som får igång grisarna i nybörjarhägnet så som Plutt fick. Skoj!

Utöver Plutt släpptes Ceasar, Brill, Bea, Exi, Boston, Alice och Maja i nybörjarhägnet.

Ceasar var först ut inne i hägnet. Han har förvisso haft kontakt med vildsvin tidigare, men dessvärre fått sig en omgång stryk under förra årets jaktsäsong. När han stötte på grisarna i hägnet vände han och gick åt andra hållet, uppenbart att han var rädd för dem. Men med lite stöd från husse, som följde med fram, vågade han sig dit igen. Han skällde på dem, men fick inte igång dem tillräckligt för att de skulle börja springa i någon högre hastighet. Vid andra släppet, i samma hägn några timmar senare, var Ceasar lite modigare. Men det märktes att han fortfarande var osäker, han uppvisade inte alls samma sökteknik som vid rådjurssök. Och även denna gång behövdes lite stöd från husse, men inte alls lika mycket som vid första släppet. Han fick igång dem lite grann så de flyttade på sig och gjorde även några utfall mot dem, varpå de gjorde utfall tillbaka. Men då gjorde han helt rätt och hoppade undan utom räckhåll och fortsatte skälla på dem. Bra!

Boston och Brill var kavata och fick igång grisarna bra. Brill släpptes i ett svårare hägn ett par timmar senare med mycket lyckat resultat.

Bea tog sig an grisarna med stor försiktighet och var tydligt restriktiv. Hon visade ingen rädsla, men höll sig på avstånd. Skallet och modet tilltog dock när grisarna rörde på sig, så med lite mer träning kommer hon nog känna sig tryggare.

Exi visade också stor försiktighet inför grisarna och släpptes bara en gång under dagen.

Även Alice visade tydligt att hon inte hade något större intresse att ta sig an grisarna, hon visade dock ingen rädsla, snarare nonchalans.

Maja, som är syster till Plutt, visade (liksom sin bror) stort mod och arbetsvilja inne i hägnet.

Bea

Ceasar

Boston

Resten av hundarna släpptes i ett annat, svårare hägn. Detta hägnet är större och mycket tätare. Vildsvinen uppför sig som frilevande vildsvin, d.v.s. går loss lättare jämfört med de grisar som finns i nybörjarhägnet. Detta innebär att hunden måste söka ut självständigt för att finna dem.

Först ut i det svåra hägnet var Love. Hon sökte upp grisarna och körde upp dem mot ett av hägnets hörn. Men sedan valde hon att gå tillbaka till husse och tog därmed ingen vidare närkontakt med vildsvinen.

Love

Tom däremot fann en gris efter ca 10 minuters sök och drev runt denne med full energi och arbetsvilja i ca 20-25 minuter. Han var möjligen en aning svår att kalla in, men till slut så fick husse kontroll över honom!

Tom

Essie sökte också ut bra och fann ett antal grisar som hon drev med friskt skall. Husse kunde dessutom kalla in henne utan problem under drevet, jättebra!

Essie

Munter sökte ut ett antal smårundor, men fann tyvärr inga grisar (bortsett från en gylta som fångat hans intresse i ett intilliggande hägn = fullt ståndskall vid stängslet). Husse och instruktören korsade hägnet kors och tvärs tillsammans med Munter, men grisarna fintade dem totalt. Efter ett antal drev med olika hundar är ju hägnet överpreparerat med vittring, vilket själklart försvårar sökarbetet. Dessutom är Munter inte tillräckligt ihärdig i sitt sök för att hitta grisar som står och trycker, vilket är något att träna på. Precis som t.ex. Ceasar har han ett mycket försiktigare sök när det luktar gris jämfört med rådjur.

Munter

Selma och Brill däremot gjorde två lysande drev inne i det svåra hägnet. Både sök- och drevarbete fungerade till stor belåtenhet för dess ägare!

Brill

Till lunch samlades vi vid en grillplats där vi grillade korv och utbytte ”hägnhistorier” från förmiddagen. Hundarna fick vila och fylla på vätska.

Därefter fortsatte vi träningen. Några av de hundar som tidigare under dagen släppts i det svåra hägnet besökte nu nybörjarhägnet, som är betydligt mer ”publikvänligt” med tanke på den glesa vegetationen.

Både Munter och Essie motionerade runt grisarna med ihållande skall och arbetslust. Munter tände till och med till så mycket att han passade på att göra ett utfall mot en ofokuserad gris!

Detta kan ni se på http://www.youtube.com/watch?v=zSuyH_7IxLI